Mitt liv som mamma till Leia, Milo och vår ängel Elina <3

Det är på riktigt

Publicerad 2014-05-21 11:38:00 i Elina, Tankar,

Nu så mår jag inte alls bra.

Det är så smärtsamt att tänka på Elina nu och jag vill bara gråta. Som ni vet vid det här laget så är jag inte alls bra på att gråta..
 
Min kropp har tagit stryk av all stress, alla känslor osv.
I perioder så vill jag bara sova, alltså det finns ingen ork överhuvudtaget. Min mage är katastrof, stressmage så det skriker om det. Krävs ingenting för att det ska sättas igång. Morgon till kväll ibland även om natten. Mitt minne ska vi liksom inte prata om för det existerar ju inte knappt.
 
Igår var jag på vårdcentralen och är för tillfället sjukskriven. Det är ju inget man direkt vill men det känns galet skönt att veta att den lilla energi jag har ska få gå till fina storasyster Leia.
 
Upplever detta som ett stort J*VLA straff just nu. Det tar ju heller aldrig slut.
Att först förlora ett barn som är det värsta självklart, sen ska man helt plötsligt planera begravning, välja kista, urna, psalmer, kyrka, gravplats, gravsten. Alla papper. Faderskapspapper, registrera namn, registrera i familjeträdet. Det är dessutom dyrt att förlora ett barn, hur sjukt är inte det?!
 
OCH SÖRJA, sitt eget barn.
 
Här går man 9 månader i en lyckobubbla och våran spräcktes på 1 sek och samma sekund börjar allt jag har skrivit här ovan. Vi är fortfarande inte helt färdiga men vi måste få (iaf försöka) andas lite först.
 
Alla speciella dagar är skit, månadsdagar, årsdagar, födelsedagar/kalas, får på riktigt ångest när jag tänker på midsommar. Jag VILL INTE fira något! Jag är livrädd för det! Måste göra det för Leias skull och vill uppleva alla högtider men det är så förbannat svårt!! Allt är kaos. Allt sätter igång stressen och alla känslor. Påsken var skit.
 
Är hela tiden något, för Elina SKULLE varit med.... Skulle varit hennes första påsk, midsommar osv.
 
Börjar närma sig 5-månaders dagen också. Det är ett under att man faktiskt än står upp. Leia är den som får mig att orka, mitt älskade lilla barn! Igår när vi skulle sova så sa hon: Mamma, gossa! Då gör vi såklart det, hon kramar om mig och säger: Jag älskar dig, och tar sin hand i min. Går inte ens att sätta ord på känslorna man får, det är bara så fruktansvärt fint!! <3

Kommentarer

Postat av: Karin

Publicerad 2014-05-28 10:05:45

Jag känner igen dina känslor runt alla speciella dagar - att inte jag vill fira något!

För mig är inte midsommar värst. Allra värst för mig är Mors dag och i andra hand jul. En jul flydde jag och inte ville fira för att jag inte hade mina barn då.

Jag har kvar mina barn i livet så jag kan inte sätta mig in i din känsla att efter en graviditet inte få ett barn. Men du har iaf någon att dela din sorg med! Ni är TVÅ som mist ert barn! Jag hoppas ni stöttar varandra i er sorg.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela