Känslan idag, 2 år senare är väldigt udda. Jag minns min lycka så väl, kunde inte sluta le och känslan inuti mig var fantastisk! Jag kunde inte förstå att jag skulle bli mamma för andra gången. Samtidigt som allt detta så gör det så otroligt ont! Jag bar Elina till och med över tiden, jag blev mamma för andra gången men denna gången blev jag inte bara mamma utan också änglamamma.

Så jag minns 29 april 2013 med stor lycka och med stor sorg. Från att ha varit så full med lycka till att hela livet rasade med ditt lilla hjärta som slutade slå..

Är så lycklig att jag har Leia och Milo, men Elina saknas så himla mycket varenda dag! Har sagt det förr och jag säger det igen - sorgen och lyckan, hand i hand!

Idag fyller även min lille bonus 1-år, grattis Lucaz <3