I morse när Leia vaknade så kom hon och la sig brevid mig i sängen, hon tittade runt och fick syn på fotona på sig själv som hänger uppe på väggen. Vi pratade om det en stund bl.a. att hon hade en nalle i munnen och att hon tyckte den såg ut som en godis m.m. Nedanför hennes foton så är Elinas minneshylla. Leia fick då syn på fotot på Elina som stod där och började prata om sin lillasyster och döden, att hon inte ville att Elina skulle vara död och att hon inte ville dö osv. Vi låg och pratade en stund och så utbrister hon "Det var kul att prata om lillasyster!".. Vad säger man?? Mitt svar blev "Du får gärna prata om henne när du vill." 

 

Jag försöker prata om Elina till Leia regelbundet och visa bilder på henne så hon vet att hennes lillasyster faktiskt har existerat, även om vi inte kan se henne mer än på bild längre.. Man märker att Elina ligger Leia otroligt varmt om hjärtat och Leia är fylld av så otroligt mycket kärlek! Hon har även alltid varit väldigt duktig på att uttrycka kärleken - redan tidigt. Det är fruktansvärt fint att se att hon alltid har känt så mycket för Elina, ex. att hon gärna vill pussa och krama hennes gravsten och att hon pratar om sin syster så kärleksfullt. Det gör även otroligt ont i mig, att det är endast på detta sättet hon får uppleva sin kärlek till Elina.

 

Sen Milo kom, så har jag fått se ännu mera vilket stort hjärta Leia har. Hon hjälper till, hon pussar och hon kramar, hon säger kärleksfulla grejer som "Vi har sån gullig bebis" "Milo är så gullig/söt" "Storasyster älskar dig" "Jag älskar Milo" etc. Hon gör allt i sin väg för att Milo ska vara glad och hon älskar att få honom att skratta! Denna gång får jag även se att hennes kärlek är besvarad, Leia är Milos stora idol! Första gången Milo log (medvetet) var så klart mot Leia. 

 

Att få stå och åskåda barnens (mycket Leias just nu) kärlek är det finaste som finns, men i denna familjen så gör det också ont.