Saker som tynger mig väldigt mycket efter Elina slets ifrån mig är sakerna jag inte gjorde. Undra om man någonsin tycker att man gjorde nog och känner sig nöjd med allt jag gjorde tiden efter? Jag är glad att jag gjorde alla sakerna jag gjorde men fy vad ont det gör att ångra det jag inte gjorde för jag vet att jag aldrig kommer få chansen igen! Jag ångrar att jag inte ville få upp henne på mitt bröst när hon föddes, var inte alls redo för att träffa henne när ja visste att hon var död. Chocken hade inte hunnit lägga sig för 5 öre, men samtidigt blir man någonsin 100% redo för att se det dyrbaraste man har livlöst? Något som verkligen dynger mig är att jag inte pussade på henne! Varför jag inte gjorde det har jag ingen aning om, var i stor chock hela vägen, så overkligt. Jag ångrar att jag inte var den som satte på henne blöja, att jag inte klädde på henne osv. Sen att hennes lilla fot aldrig fastnade på bild. Dessa saker ångrar jag så det gör riktigt ont i mig! Jag älskar och jag saknar henne så himla mycket och jag får aldrig någonsin chansen igen att bara en sån sak som ska vara så enkel, att pussa henne. Skäms att jag aldrig gjorde det och det får mitt hjärta att gå i tusen bitar, hon borde få pussar av sina föräldrar precis som Leia och Milo får..