Nu har Elina hunnit fylla 1 år och hennes lillebror kommer snart till världen. Tänk vilken vändning livet kan ta. Från att leva med tanken att man skulle få leva med sina 2 flickor och inte skaffa flera barn till att ens yngsta dotter rycks ifrån en och att det kommer en lillebror till tjejerna till världen. Jag kan fortfarande inte förstå, har svårt att förstå att jag snart kommer ha en liten son här "istället" för Elina. Tror inte att jag låter mig tänka så mycket på att lillebror kommer till oss, en till liten bebis. Han kanske lämnar oss lika kvickt? Mitt mål är att han ska överleva hela graviditeten för där ligger min rädsla och förlossningen kommer vara sista steget. Hopppas jag behåller mitt lugn under förlossningen för det där lugnet brukar kicka in, men det kommer kännas så pressat på något vis denna gången. Att jag får inte förlora honom under förlossningen när vi har klarat det så här långt.

 

6 dagar tills första mognadskontrollen, nu vill jag att han kommer ut! Känner hur mina dagar blir sämre och sämre, jag är trött. Hormonerna har börjat slå in och det märks. Är så himla glad att det inte går ut över Leia, utan det går mest ut över mig själv och det tär. 

 

Nästa vecka lär vara den segaste på länge, men snart är han här och han måste stanna hos oss!