Kaoset har hittat tillbaka, alla dessa känslor.

Lever verkligen i en känsloladdad bomb. Kärleken för alla mina barn är enorm! Lyckan för Leia, saknaden och tomheten efter Elina och tacksamheten över att Milo kom till oss. Milo skulle inte funnits om Elina hade funnits här med oss, så konstigt alltihop! 

 

Vilket år, jisses, lyckan över att Elina skulle komma till oss, den plötsliga förlusten och hela ens liv rasade, plusset på stickan att Milo var på väg till oss, uppbrottet med barnens pappa, alla årsdagar och slutligen Milos födsel. Är så tacksam att jag har haft Leia vid min sida hela tiden! Jag är så lycklig och så olycklig på samma gång, även om det ibland känns okej.

 

Det är jag, barnen, lyckan och sorgen.