Jag klarar knappt av att trösta någon (bortsätt från Leia). Jag blir så himla obekväm, ja, illa till mods helt enkelt, det är så knäppt. Jag bara typ sitter där och tänker, åh nej, jag får väl ge honom/henne en kram i alla fall.

Klart man inte gillar när någon i ens närhet gråter, det är väl inte konstigt i för sig. Kan inte sätta fingret på känslan jag känner.

Samma sak när jag gråter, jag hatar att gråta inför folk, vill inte ens gråta framför Alex. Vill inte att folk ska se den sidan eftersom jag har ett relativt starkt "skal" eller vad man säger. Känner mig så löjlig, svag och liten. 

Tror inte att jag är ensam om det här men jag tror inte heller alla har så svårt för gråt som jag. Hela situationen känns så löjlig? Nej, jag vet inte.

Jag vet att jag får gråta i floder nu, men ändå.

Jag gråter gärna i ensamhet.