Usch läste idag att en änglamamma hade tagit livet av sig, så tragiskt! Finns inte ord..

 

Kände samtidigt att nej, JAG ska bannemej kämpa (säger absolut inte att hon inte gjorde det) och leva för båda mina barn! Tror Elina vill att jag lever vidare så gott jag kan, även om det är långt ifrån enkelt.

 

Börjar närma sig återbesök på sjukhuset.. Det är så blandade känslor, vill verkligen ha svar på vad som hände och så ska jag kolla hur det skulle bli om jag någon gång blir gravid igen.. OM jag skulle bli gravid igen så vill jag gärna bli igångsatt i typ v.38 eller något, eftersom Elina lämnade oss i v.41, så slipper jag gå dom sista veckorna och  vara extremt orolig. Det, och mycket mer vill jag ha svar på. Den största frågan är väl, är det pågrund av oss detta hände? Är det våra gener på något sätt? Skulle det vara så, så blir det nog inga fler barn! Som ni kanske märker så känner jag även en stor panik över återbesöket..