Jaha, Alex första jobbdag idag och Leia har varit på förskolan som vanligt. Detta är alltså första dagen som jag är helt ensam i flera timmar sedan Elina föddes stilla.. 

 

Känslorna har varit väldigt svåra och tygla, men bedövad och tom stämmer väl in på dom timmarna.

 

Tänker väldigt mycket på att Elina fyller 1 månad nästa vecka. Jag skulle ha fått njutit av henne i en månad vid det här laget men istället så har det varit den värsta månaden i mitt liv, en månad sen vi förlorade vår skatt, Leias lillasyster.

 

Är så otroligt glad i allt detta, att vi har Leia. Man måste orka och vara stark för hennes skull! Det är långt ifrån lätt vissa dagar. Leia är en riktig liten glädjespridare, vilket gör dagarna lättare.

 

Vi går även hos sjukhusets kurator vilket också hjälper oss, hon har ju träffat par i våran situation innan vilket känns viktigt på något vis..

 

Har några kompisar som fick barn 12 dagar efter Elina föddes, är jätteglad för deras skull, det är jag verkligen! Jag vill egentligen veta allt! Hur allt går, hur det känns osv men jag orkar inte just nu och jag hoppas verkligen  att dom förstår. En del av mig vill åka dit och en del av mig är så sjukt osäker på hur jag skulle reagera.. (Så om du/ni läser detta så förlåt och att jag tänker på er ofta!)

 

F*n vad svårt det ska vara! Kan ingen skriva en bok för hur man ska vara, hur man ska göra och vad som är rätt och fel! Kuratorn säger att det inte finns några rätt och fel, att man måste gå på känsla..