Nej det kan jag ju inte direkt påstå.. Jag kan ändå inte låta bli att tänka.

Helt ärligt, i början av graviditeten så drömde jag några gånger att mitt barn togs ifrån mig. Skumt ellerhur? Har knappt drömt några andra "bebisdrömmar" under dom 9 månaderna..

Jag visste även i "teorin" att jag hade Elina. Det kändes dock aldrig helt verkligt? När jag tänkte på att jag skulle få uppleva mina döttrar, ihop med varandra ex. lekandes, kändes det inte heller riktigt verkligt. Jag vet inte hur jag ska förklara för det är sån himla knasig känsla! Långt borta, overkligt, luddigt? Nej, jag vet inte. 

Pratade med mamma i helgen och det visade sig att hon hade känt likadant som jag. Ingen av oss hade ju inte ens kunnat föreställa oss att Elina inte skulle få leva mer. Det är bara så konstigt.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva för det går knappt att förklara..

Jag älskar och saknar Dig oändligt, Elina! Trodde aldrig att jag kunde sakna någon så otroligt mycket, det gör ont i din mamma, Älskling!